Harry och en annan man bakom disken tittade upp och jag mötte Harrys blick igen.

Det här var töntigt, jag hade precis mött honom och han kände säkert inte som jag, jag skulle bara ta vad jag skulle ha, betala och sedan var det slut med det. Det skulle inte hända något mellen oss, nej det skulle det inte, aldrig någonsin, nu måste jag sluta förvänta mig saker... Mina tankar avbröts när Harry gick runt disken och emot mig.

"Hej!" Sa han och han gav med ett strålande leénde.

Vid närmare efter tanke... jag kunde ju alltid försöka.

"Hej.." Sa jag lite pipigt, man hörde att jag var nevös.

"Wanda, eller hur?"

Han kom ihåg mitt namn

"Jag, och du är..." Jag låtsades ha glömt hans namn, som om det ens var möjligt.

"Harry" Han sträckte fram handen och i en sekund, som känndes som en hel evighet, stog jag bara och stirrade på honom tills jag tog mitt förnuft till fånga och skakade hans hand.

"Angenämt"

Han skrattade till lite. Om det var för mitt ordval eller något annat det visste jag inte, jag visste bara att han såg helt underbar ut när han skrattade.

"Nå, vad får det lov att vara?" Han sa det med så snorkig röst han kunde och jag förstog att han skrattat åt mitt gameldagsa ordval.

Jag gav honom en skämtsamt irriterad blick.

"Jag vet faktiskt inte" Sa jag till slut.

"Nej men varför kom ni hit då?" Han såg förvånad ut.

"Mamma bakade en tårta till min födelsedag men jag tycker inte om det..."

"Men då har du inte smakat på mina tårtor" Utbrast han glatt

"Nej, jag har väl inte det" Sa jag och skrattade åt att han blev så glad.

"Men så kan vi ju inte ha det, då måste du u köpa en"

"Knakse en annan gång, jag tror att det får bli en vetelängd idag"

"Gör så" Han log och gick tillbaka bakom disken.

Det snurrader i mitt huvud och mitt hjärta gick i 140 km/h

Jag tog en påse och la i en vetelängd sedan gick jag fram till den andra killen och betalade. När jag precis skulle lämna bageriet skrek Harry tvärs över hela affären

"Vi ses någon gång, Wanda" och vinkade.

Jag vinkade och log tillbaka och gick ut.

Vad hade hänt? Det kännde så konstigt, som om vi kännt varandra länge. Jag gick tillbaka hem.

När jag kom innanför dörren så möttes jag av Oliver. Han kom springande emot mig och han verkade ha glömt pappa.

"Du har ju inte öppnat dina presenter ju" Sa han och drog med mig in i vardagsrummer där mamma, mormor och morfar satt. Han sprang fram till bordet och tog upp en kartong.

"Öppna min först" Sa han och gav den till mig.

Jag skrattade åt den slarvigt inslagna kartongen och öppnade den. I låg en grön rutig skorta.

"Den är underbar, tack brosan!" Sa jag och gav honom en kram. Den var verkligen jätte fin och jag bara älskar skortor.

Jag har också lite presenter sa mamma och sträckte fram ett stort paket och jag öppnade det. Mer kläder. En Beatles tröja, elvis presley, kiss, sex pistoles och en Ramones tröja. Jag dog i det ögonblicken. Några av tidernas bästa band och sångare.

"Mamma..." Sa jag och gick fram och kramade henne

"Det är väl dom du gillar va?" Sa hon osäkert

"Gillar? nej. älskar? JA! tack mamma du är bäst!"

Dagen började närma sig sitt slut och jag hadde bytt om till pyjamasbyxor och ett linne. Jag satt i soffan med min dator i knät och kollade på Harry Potter och dödsrelikerna del 1 när det plingade på dörren.

Jag stängde ner datorn, pausade filmen och sprang fram för att öppna.

Jag tittade i kikhålet på dörren men såg ingen där men jag öppnade i alla fall och nej, det stog ingen där.

Jag tänkte precis stänga igen dörren när jag såg att det låg något på golvet, det var en kartong med ett litet snöre runt.

Det var en liten lapp på kartongen och det stog: Till Wanda, och när jag öppnade lappen stog det: Grattis på födelsedagen. Gjorde en tårta eftersom du inte skulle ha en men jag vet att du ville. Du behöver inte tacka mig /Harry

Jag började asgarva och tog in kartongen. Jag öppnade den och där låg mycker riktigt en tårta, en vit med mycket grädde och bär på toppen. Jag fick tacka honom senare. Jag ställde in den i kylen och gick tillbaka till vardagsrummet men kunnde inte konsentrera mig på filmen. Han var bara så söt, underbar, rolig, galen och... underbar och det pirrade i hela min mage bara av att tänka på honom.

Jag gick in i mitt rum, slog på tyst musik, kröp ner i sängen och funderade lite.

Efter ett tag föll jag in i en drömlös sömn.

---

Del 3 nu då, inte så lång men det kommer hända mer i nästa del. förlåt att det tog så lång tid att få upp det här inlägget. i alla fall enjoy och K O M M E N T E R A Vad ni tycker^^ PUSS♥