a summer with you - 1

"Wanda!"

Jag rykte till. Jag kännde hur det blev ljusare i rummet då någon, förmodligen min lille bror, drog upp rullgardinen.

Jag slog upp ögonen och Oliver kom och satte sig i min famn.

"Du får faktiskt inte sova mer nu, mormor, morfar och pappa kommer idag och mamma har bakat en tårta och hon sa att jag inte fick smaka utan att du var vaken så du måste gå upp nu."

Jag började skratta åt min 9 åriga brors ord och ansiktsutryck. Han såg väldigt orolig ut, han var så söt med dom stora bruna hundvalpsögonen, det svarta ruffsiga håret och hans mun som stog på vid gavel.

"Ja, jag kommer, ska bara fixa mig lite först" sa jag och klappade honom på huvudet. "Hälsa mamma att jag sa att du får smaka på tårtan"

Han sken upp som en sol.

"Tack, tack, tack, du är världens bästa... Grattis föresten" Sa han och kramade mig innan han sprang ut till köket.

Idag var min födelsedag, tänkte jag för mig själv. 17 år.

Jag gick upp från sängen, gick fram till garderoben och tog fram ett par jeansshorts, ett vitt linne och en grå kofta.

Med händerna i fickorna gick jag ut till köket och möttes av min mamma i en blommig klänning, rosiga kinder och en stor jordgubbstårta i famnen.

"Grattis älskling, hur känns det att vara 17 år?" Hon ställde ner tårtan och kramade mig. Jag såg Oliver dra fingret över grädden och sedan stoppa den i munnen, han satte pekfingret över munnen som i en gest att jag inte skulle vara tyst. Jag log och i samma stund släppte mamma mig.

"Det känns... Jag har inte riktigt tagit det till mig än, det känns som vanligt"

"Det kommer" sa mamma "Mormor och morfar är på väg och Pappa kommer väl om drygt en timme skulle jag tro"

"Mm..." Sa jag och satte mig vid köksbordet och tod en macka.

När jag ätit lite så gick jag ut i hallen, drog på mig mina skor och precis när jag öppnade dörren så kommer mamma rusande.

"Ska du ut?" sa hon och såg förvånad ut

"Ja... jag tänkte det" Sa jag med ena foten utanför tröskeln.

"Kan du inte vänta tills mormor och morfar kommit, dom är nog här om 10 minuter"

"Men jag tänkte köpa en bok"

Hon tittade på mig och började le. "Du är inte som alla andra ungar som sitter inne och spelar tv spel hela dagarna..."

"Är det något fel?" Sa jag och blev faktiskt ganska irriterad för att jag bara var mig själv.

"Nej, nej inte alls!" skyndade sig mamma att säga "Du är bara så speciell min lilla ängel."

"Hon är inte liten längre hon är ju giganstisk" Sa Oliver som stuckit fram sitt huvud bakom mammas rygg.

"Hörru du" Sa jag och sprang fram till honom. "Ska du ta spö eller?"

Jag tog tag runt hans mage och lyfte upp honom, snurrade några varv och sprang sedan in i vardagsrummet och la honom ner på golvet och började kittla honom.

"Sluuuta!" tjöt han och han skrattade så tårarna rann.

Jag ställde mig upp och gick fram till mamma, gav henne en kram och gick sedan ut i trapphuset.

Jag sprang ner för tapporna och ut i den varma Juli solen.

Jag sprang ut på ängen, genom buskarna och ut på den lilla kullerstensgatan. Jag gick mot staden och möttes av en massa människor som hejade glatt. Jag svängde in på en annan liten gata och sedan in genom en dörr.

Rader av bokhyllor mötte min blick och jag började genast leta efter böcker vid författere vars efternamn börjar på S, i mitt fall Shakespeare. Ville köpa Hamlet eftersom jag alltid velat läsa den.

Den lilla mannen i kassan kom fram till mig.

"Behöver du hjälp?" Frågade han artigt och log emot mig.

"Nej tack" Sa jag och gav honom ett litet leénde tillbaka "Jag tittar bara."

Han gick iväg och satte sig bakom disken igen och jag fortsatte leta.

Visst hade det gått mycket snabbare om jag sagt att jag behövde hjälp men jag är en sådan person som vill göra saker själv, utan hjälp.

Den lilla klockan åvanför dörren till bokhandeln plingade till och en kille i ungefär samma ålder som jag kom in. Han hade riktigt lockigt hår och perfekta gröna ögon som fick mitt hjärta att hoppa över ett slag när han mötte min blick.

Jag tittade snabbt bort och försökte fortsätta leta men det gick inte så bra eftersom hans ögon inte ville lämna min synvilla.

"Hej sir, kan jag hjälpa er med något?" Frågade butiksägaren.

"Nej det är bra tack" Sa främlingen med en mörk vacker stämma som fick minna ben att förvandlas till spagetti "Jag har precis flyttat hit så skulle bara se mig omkring lite."

Han slog sig ner på en stol vid disken.

"Jaha ja, jag förstår, vart någonstans bor ni?"

"En bit här ifån i en lägenhet bredvid stora ängen"

Mitt hjärta började skena, det var där jag bodde.

"och vad förde du och...?" sa butiksägaren

"Min mamma, Anne och min styvfar, Joe"

"Ja, vad förde er hit, ut på landet?"

"Joe har jobb en liten bit här ifrån så det blir enklare att ta sig till jobbet"

"Trevlig, trevligt. Hoppas du komer hit då och då. Inte så många i den här staden köper böcker det är mest tjejen där borta som kommer hit" Han pekade på mig. Jag blev blossande röd om kinderna.

"Jag heter Wanda..." Sa jag lite blygt

"Nå jag heter Steve och jag uppskattar att du kommer hit så ofta Wanda, det är kul."

"Och jag är Harry" Sa killen "och jag är sen, måste tyvär gå nu"

"Sen till vadå?" Frågade Steve

"Bageriet, jobb du vet"

Han gick ut.

Jag stirrade ut genom fönstret tills jag inte såg honom längre och sedan kollade jag på hyllan framför mig och märkte att boken jag letade efter hade stått framför mig hela tiden.

---

Så det var första delen. Kommentera vad ni tycker, PUSS ♥

WANDA DEN ÄR AAAASBRAAAA! LAAV IT! (CAPS LOCK TÄVLING MED AMANDA, DÄRFÖR STORA BOKSTÄVER) <333333

Asbra! fast ta in mig någonstans så blir det bättre ;))) <33

Om du menar Nej med prutt så f u ! <3

waa ! jätte bra ! skrivskriv skriv !! :D

haha trodde jag inte skulle orka läsa allt,men de gjorde jag :D Det var ju sjukt bra Wanda! :D Harry och grejer hihi ;) <3